Om Anorexia för föräldrar

Jag höll en föreläsning bokad av Stockholms kommun men som Rädda Barnen betalade.

Föräldrar till tonårsföräldrar fick höra mig berätta om vår resa med den ovälkomna gästen i vårt liv, och om hur vi till sist blev av med den jäkeln.

Tipsa gärna dina barns skola om att jag finns.

Taggar: , , ,

2 Responses to “Om Anorexia för föräldrar”

  1. sanna 2015/02/18 at 10:10 e m #

    Hej. Jag har varit svårt sjuk i anorexia sen jag var 11 år gammal. Är nu 23 år. Och ännu sjukare. Jag vet hur det är att vara svårt sjuk. Men jag har aldrig riktigt förstått hur det påverkar min familj. Jag förstår att dom tycker att det är otroligt jobbigt. Och lider. Och dom vill hjälpa har dom sagt många gånger. Att jag behöver hjälp. Jag vägrar. Jag vill inte bli frisk. Och jag kan inte bli frisk. Både min autism och anorexia håller ihop.
    Och jag vill bara ner mer i vikt. Bli mindre och mindre.
    Inte kul för dig eller någon att läsa men jag ville ändå berätta.
    Men jag vill säga att din blogg har fått mig att förstå lite hur mina föräldrar har det. Och min fråga är hur mår din son?
    Jag har läst din bok med.
    Och hur är det med dig?

    Massa kramar

    • agneta 2016/01/12 at 9:18 f m #

      Hej fina du, sorry att jag missat ditt inlägg tills nu. Och du, visst kan du bli frisk. Jag har träffat människor som haft ätstörningar, svår anorexia i många många år. Lika länge som du, men har blivit helt fria och friska. Det kan du också bli. Men en förutsättning är att du själv vill det. Och visst påverkar det familjen, men kanske allra mest en själv. Det kanske är lätt att försköna sjukdomen när man är mitt i den, men jag lovar, att vara fri är så mycket roligare, bättre! En person som haft anorexia ska ha sagt ” min värsta dag nu som frisk är ändå bättre än min bästa som sjuk”. Min son är helt fri från ätstörningen. Han fick diagnoserna ADHD och Asperger efter att han blev fri från ätstörningen och jag har förstått att Asperger kan göra att man hamnar i en ätstörning. Man blir ju väldigt duktig på det man förutsatt sig. Jag hoppas att du nu har tagit emot hjälp. Om inte, gör det! Det är så värt det. Lovar. Stor kram till dig och din familj.

Lämna ett svar till agneta Click here to cancel reply.