Lite tonårigare bara

Det var en trevlig kille som kom hem från gymmet idag. Som hälsade glatt när han kom in genom dörren. Som berättade om sin dag, kort i och för sig, men ändå. Och som faktiskt umgicks med mamma vid matbordet.

Min tonåring är ju tonåring. Och inte vilken tonåring som helst. Min tonåring är lite mer bestämd än många andra tonåringar. Min tonåring är lite mer envis än många andra tonåringar. Och min tonåring är faktiskt lite mer… tonårig än många andra tonåringar. På gott och på ont.

”Normalt” snäser ungen åt mig, fräser och vill över huvudtaget inte berätta om sig och sitt. ”Normalt” drar han sig undan, svarar knappt på tilltal och är allmänt otrevlig. Sådär tonårigt. Men lite mer än många andra. ”Normalt” sticker han iväg ut direkt efter maten, ut för att träffa polare.

Så idag, när vi faktiskt kunde prata med varandra, idag är en lyckodag för mig. För hans mamma. Min älskade unge finns där under masken. Och i kväll ska han vara hemma. Plugga. Eller nåt. Så skönt för en gammal mamma:).

Taggar: , , ,

Ingen har ännu kommenterat.

Kommentera